Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 8.djvu/50

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
42
STÄNDERNAS GEMENSAMMA

i full hyttegång af 15 eller 16 tunnor biörkkohl kan få ett skeppund tackjern, hwartill på lika hyttegång 19 eller 20 tunnor grankohl behöfwas; men at swedia på lehrjord, sandbackar och mycket bergacktige stellen är aldeles skadeligit, som förfarenheten nogsamt utwisat.

Hr Laurelius frågade, om det lemnas dem frihet at swedia i Finland.

Thet sades, at lagen bör blifwa general, men i skogzordningen utnämnes, hwar de få swedia, och rättas thet efter ortens beskaffenhet.

Ständerne biföllo hela capitlet.


15 Cap. Bygningabalken uplästes.

4 § pröfwades böra gå aldeles ut, emedan det tyckes wara för swårt för husbonden, at han ey allenast skall böta tije dahler, thär han ey hafwer noga upsicht thärpå at tienstefolk och wallhion ey måge eld i skog bära och then uptända, uthan och giällda halfwa skadan, om någon timar thäraf.

Hr Ehrencrona: Hwad denna nya lagen angår, så kan iag och många andra säija, at han är rätt concis och wäl hopfattad, så at det wore wäl, at han kunde komma ut; men iag fruchtar, at han skulle blifwa inpracticabel i anseende till de höga böterne, och at sakörslängderne skulle blifwa upfylte med böter, ty i stellet för 40 mark är nu satt 40 dahler. Jag will nämna uthom andre böter de som finnes i 35 och 60 cap. Missgierningsbalken, där står, at för oqwädinsord, kindpust eller hårdrag skall en plichta femb dahler. Nu wet man, at wed alla samqwäm wankar mäst sådant, och altså skulle boten för sådant kunna stiga till 30 eller 40 dahler s:mt och en snart mista sin egendom. Derföre tyckes böterne böra modereras, så fort man går igenom capitlen. Jag wet wäl, at myntet war i gambla tider i större wärde, och at en mark då kunde swara emot en dahler s:mt nu, men så måste man rätta sig efter tillståndet och laga så, at böterne ey ruinera folket. Det är nesligit at blotta sin kropp, som skie måste, när med penningar ey bötas kan. Merendels äre nye lagar utkomne, och icke desto mindre äro böterne ey förhögde. Det kan swaras: den som lefwer i frid kan slippa böta, men det är at considerera, at wij icke lefwa i fullkomlighetenes stånd; thärföre bör lagen wara möjelig, ty det är det förnämsta reqvisitum. Altså tyckes mig, at wij böra så moderera böterna, så at lagen blifwer