Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Ty icke skulle jag bli till ved
och ej till mast eller möbel,
och ej till träsko och ej till sked,
ej ens till påken bland pöbel,
och ej till granris och ej till tvaga,
blott ut i världen på narri draga …
Hå hå, ja, ja!
Och nu jag snart mist hvartenda barr,
och dans och glans är jag utan.
Den minsta grankotte gjorde narr,
om här han såge — valutan.
Dock, nådig helgon, som sticks därborta!
Du i din skog kommer sist till korta
mot julens gran …
Ty vet, i flaggornas rika skrud,
i ljus och stjärnor och glitter,
jag väckte jublande barnaljud,
mer rent än fåglarnas kvitter;
jag tände upp litet barnaöga,
mer ljuft än skimret från stjärnor höga
ur kvällens sky.
Och för de gamla och mor och far
på kinden rodnaden grydde,
