— 4 —
att fördraga, mildra och dölja sin mans fel, och sätta honom i aktning, derigenom att hon sjelf visade honom aktning, och inom sitt eget bröst inneslöt sin djupa smärta, finnande i uppfyllandet af sina pligter, i umgänget med sina vänner och i sina barns uppfostran nog för sin lott i lifvet, och nog starka bevekelse-grunder att icke lemna detsamma utan saknad. Tanken på att lemna sina trenne döttrar, den äldsta 16, den andra 14, och den tredje 9 år, till en faders omsorger, som saknade skicklighet att leda och beskydda dem, nedtryckte henne ofta; men hon hade en säker vän, åt hvilken hon med trygghet kunde anförtro sina döttrar, öfvertygad derom, att denna vän skulle hos dem underhålla de goda grundsattser hon sjelf hade sökt bibringa dem. Lady Russel, så hette detta fruntimmer, var blefven enka några år efter lady Elliots giftermål; barnlös, begagnade hon sin frihet att sätta sig ner hvar henne helst behagade och beslöt att närma sig sin vän. Hon köpte sig en liten egendom i byn Kellinch; bidrog att förlyckliga de sista åren af lady Elliots lefnad, och lofvade henne att efter all sin förmåga bjuda till ersätta henne hos hennes barn. Hon fortfor ock verkligen att efter lady Elliots död vara på samma förtroliga fot med hennes familj, och allmänt tyckte man att det bästa sir Walter kunde göra, vore att förmå lady Russel att ersätta honom hans värdiga maka och blifva en mor för de trenne unga
