— 5 —
flickorna, som blifvit henne anförtrodda; men tretton år framflöto utan att det sattes i fråga; de förblefvo grannar, intima vänner, och ingen ting vidare; ingendera hade knutit nya band.
Man föreställer sig lätt att lady Russel vid en stadgad ålder och karakter, redan i besittning af en tittel och en vacker förmögenhet, icke en gång tänkte på att gifta om sig. Ett fruntimmer som icke mera är ung, har oftast orätt uti att återtaga äktenskapets bojor, och att återtaga dem med sir Walter Elliot hade varit en oförlåtlig dårskap. Lady Russel kände honom alltför väl för att vara frestad dertill; men att en man som blir enkling vid fyratioet års ålder, och har trenne unga döttrar, icke fallit på den tankan att taga sig en annan hustru, det är något som måtte ha sina serskildta giltiga orsaker, och här äro de:
Näst sitt eget jag, var förnämsta föremålet för hans tillgifvenhet, den lefvande afbild af honom, hvilken han med välbehag igenkände hos sin äldsta dotter Elisabeth. Han brydde sig ganska litet om de begge yngsta, på hvilka han icke tänkte oftare, än då han såg deras namn inskrifna i den förr nämda boken; men för sin äldsta dotter hade han gerna velat uppoffra allt, som han ej tyckte dess mera om. Under de första åren af sitt enklingestånd, hade han
