Sida:Familjen Elliot.djvu/104

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

— 98 —


SJUNDE KAPITLET.

Några dagar derefter fick man veta kapten Wentworths lyckliga ankomst till Kellinch-Hall; denna underrättelse åstadkom mycken glädje vid Herrgården i Upercross, och mycken sinnesrörelse i hyddan. Herr Musgrove, fadren, som gjorde honom ett besök, tröttnade icke att vid sin hemkomst hålla loftal öfver honom. Han hade bjudit honom till middag i slutet af nästinstundande vecka; han hade önskat kunna göra det följande dagen, så angelägen var han att visa den stackars Richards kapten sin erkänsla, att få emottaga honom i sitt hus, och att undfägna honom med det bästa han ägde, deribland äfven med sina döttrars musik. Alice räknade de dagar, som ännu återstodo innan hon skulle uthärda det straff, att återse som en fremling den, hvilken hon så mycket hade älskat, och som ännu var henne så kär. Hon var rätt nöjd med, att dagen till denna visit var bestämd, så att hon måtte vara förberedd derpå och icke förråda sig sjelf. Hon kunde ej låta bli att tänka på första ögonblicket för detta möte: ”Kanske känner han intet igen mig, sade hon, och kastade en bedröfvad blick i spegeln; kanske han glömt den stackars Alice,” tillade hon och vände bort sina tårfulla ögon. Hvad henne angick, så stod med outplånliga bokstäfver intryckt i hennes hjerta och