— 99 —
tankar hvart enda ord han hade sagt henne, och de voro alla så ömma och försäkrade henne så heligt om en evig och beständig kärlek! ”Är det väl möjligt att allt kan vara förbi å den ena sidan, då ingen ting är förgätet å den andra? Ännu denna vecka, och så en half till, upprepade hon stundligen med tilltagande sinnesrörelse; men ifrigt önskade hon att långt förr få återse kapten.
En morgon besvarade han Herr Musgroves artighet, och gjorde ett besök i Herrgården: händelsevis hade Alice och Maria öfverenskommit att också gå dit; de skulle gå, och hade då träffat honom i salongen, men en ledsam tilldragelse med lilla Calle, Marias äldste son, hindrade dem: han hade fallit ner ifrån ett träd i hvilket han uppklifvit, och blef nu hemburen i ett ganska farligt tillstånd; axelbenet var alldeles ur led och ryggraden hade så lidit, att hans föräldrar försattes i den högsta ångest. Den djupaste bedröfvelse utmärkte denna dag. Alice måste bestyra om allt, skicka efter fältskär, underrätta sin svåger, som var på jagt, om denna olycka; vårda den stackars lilla sjuklingen och hans mor, som angreps af sin nerfsvaghet, styra tjenstfolket, banna sköterskan som var anbefalld att se efter barnen, och hade gjort det så illa, aflägsna den yngsta, som var egensinnig, bortskämd och som plågade sin bror;
