— 100 —
stilla och trösta den sårade, och slutligen att med försiktighet underrätta föräldrarne derom, hvilket gaf henne mycket bekymmer och oerhörda lidelser. Carl Musgroves återkomst, hvilken hon hade skickat en express med en biljet, var hennes första tröst; han kunde åtminstone se efter sin hustru; sedermera var det fältskärens ankomst: ända till dess han hunnit undersöka barnet, var föräldrarnes fruktan gränslös; de misstänkte att ryggraden var afbruten, hvilket vore mycket farligare än att axeln gått ur led, och vågade icke en gång meddela hvarandra deras fruktan. Calle, som satt på sin mosters knä, ville icke vara annorstädes, och tålte ej att någon annan rörde honom; hon behöfde allt sitt mod under det man drog axeln i led; operationen var smärtsam, men gick fort. Herr Robinson, byns fältskär, var temligen skicklig, och ville gerna göra sig gällande; han förlängde den allmänna ångsten, genom sin långsamhet att afgöra huruvida han var bruten på något annat ställe; han vände den lilla patienten på alla sidor, gned honom, undersökte honom, antog en betydande mine, runkade på hufvudet, och, talande sakta med fadren och mostren, berättade han dem, att den lilla gossen endast fått några kontusioner i ryggen, och det vore ingen fara för lifvet. Farfars och farmors förskräckelse var nu förbi, och de
