— 101 —
återvände hem till middagen, och de unga fastrarna, som redan voro i stånd att omtala något annat än deras lilla brorsson, stannade qvar några minuter längre, för att berätta om kapten Wentworths besök, hvilket sysselsatte deras tankar lika så mycket som händelsen.” Nu hoppas jag, sade Henriette, sedan det är afgjort att Calle är utom all fara, att han om några dagar kan komma till oss; han skall blifva kapten Wentworths lilla gunstling. Ni kan ej föreställa er huru charmant denna kapten är! huru han förtjust oss! Mamma förklarar att han är den hyggligaste karl hon någonsin har sett, och vi, vi tycka att han är den aldravackraste, ehuru litet solbränd som alla sjömän, men det kläder honom; han tyckes vara liflig och glad, och har en ganska vacker hållning. Vi blefvo högligen förtjusta när pappa bad honom blifva qvar, och ledsna när han sade sig ej kunna göra det. Jag är öfvertygad att händelsen med Calle, hade bedröfvat honom, ty han ser så god och känslig ut. Han ämnade följa oss hit, sade Lovisa; om ni hade fått se honom Alice, hade det glädt mig rätt mycket; ni skulle också blifvit nöjd med honom! Men ni skall nog få se honom, ty han kommer ofta igen; han har vrrit så artig emot oss! han har lofvat mamma, att äta middag hos oss i morgon, och det sade han med så
