— 6 —
gjort några försök, först hos en lady, hvars tittel smickrade hans högmod, sedan hos en ung arftagerska, och slutligen för tredje och sista gången, hos en modern skönhet; men som det misslyckades, så ingaf hans sårade fåfänga honom det rådet att offenteligen förklara det han alltför mycket älskade sin kära Elisabeth för att gifva henne en styfmor, och att hon vore nog för hans sällskap. Hon njöt således fullkomligt den förmån att vara äldst, och nästan den af enda dottren och fru i huset; vid sexton års ålder var hon helt och hållet insatt i lady Elliots värdighet. Hon var en likaså skön qvinna, som hennes far hade varit en skön karl; hon var likaså fåfäng öfver sitt utseende och sitt namn, och i alla andra afseenden lika litet värdig som han; med ett ord, hon liknade honom så fullkomligt, att han hade det nöjet beundra sig sjelf under det han beundrade sin dotter, och Elisabeths inflytande och anseende tilltog dagligen: hon njöt det odeladt. Marias, hans yngsta dotter, förening med en bra adelsman. Herr Carl Musgrove från Upercross, gaf henne en slags skenbar vigt. Han tyckte om att tala om fru Carl Musgrove; men som hon ej mera var i huset, så kunde hon icke skada Elisabeth; och den andra i ordningen , den ljufva, intagande Alice, som hade vunnit företrädet bland menniskor, som förstått att värdera henne, bemärktes knapt af sin far och sin syster, och hade intet anseende i huset, ehuru hon
