— 106 —
— Men skulle du hellre fördraga att vara ifrån honom hela afton, sade Alice.
— Ja, rätt väl; du ser att hans far ej drager det i betänkande! Jemina är så omsorgsfull! hon skall hvarje timma gifva oss underrättelser om honom. Jag tycker, att efter som Carl kunnat tänka på att gå ut, så bör han finna att du och jag äfven skulle kunna göra det: hvarföre skall jag frukta mera än han? Jag har likaså mycken lust som han, att se kapten Wentworth, om hvilken man berättat oss så underbara saker, och du måste väl också önska det. Jag döljer icke för dig att jag vore mycket hågad att vara närvarande vid denna middag, och att det är hårdt att vara utesluten. — Nå väl! om du tycker det, så följ med din man, sade Alice, jag skall nog vårda din son, och du kan lita på mig. Herr och fru Musgrove blifva nöjda, då de veta att jag är hos honom.
— Är det ditt alfvar? utropade Maria med glädje; det var en god tanke, min bästa Alice, verkligen ganska god! Visserligen kan jag gå till min svärfar, ty här är jag till ingen nytta; och du som icke har en mors känsla, du som endast är moster, du kan vara raskare och bättre muntra den sjuke; han lyder dig mycket mer än mig: nu är jag fullkomligt trygg.
