— 108 —
Calle; han gråter beständigt när jag talar till honom, och du vet att mina nerfver lida deraf; Alice åtager sig honom. Det är mycket bättre att jag går med dig; jag har dessutom icke ätit middag hos din far sedan sistledne Thorsdag.
— Det fägnar mig att du följer med; svarade Carl, och din syster är allt för god; men är det ej hårdt att lemna henne hos en sjuk, som bör mera intressera oss än henne?
— Hon vill det; förslaget kommer ifrån henne: är det icke så, Alice, sade hon då hon i detsamma fick se henne, du är hellre hemma?” Alice försäkrade Carl att det vore hennes önskan; han tillbjöd sig att komma och hemta henne emot afton; men hon undanbad sig det. Carls envisades icke, och det glada paret gick. Den goda Alice gick åter in till sin systerson, likaså belåten med att icke se Fredrik Wentworth, som Carl och Maria att spisa middag tillsammans med honom. Blotta tankan på att han i detta ögonblick var henne en fjerdedels mil nära, förorsakade henne en sådan hjertklappning, att hon icke begrep huru det skulle gå när hon fick se honom.
Emellertid önskade Alice, att det första ögonblicket väl vore förbi. Hvad skall han väl säga? Huru skall han vara? Kanske alldeles liknöjd, om
