Hoppa till innehållet

Sida:Familjen Elliot.djvu/116

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

— 110 —

rörelse upphörde så snart hennes svåger tillade: vi sammanträffa icke i hyddan, ehuru det först var hans mening; men han fruktade att besvära, i anseende till min sons sjukdom: vi råkas nu på Herrgården.” Alice trodde att Fredrik önskade att undvika henne. ”Apropos, sade Maria till henne, han vill påminna sig att han för några år sedan, råkat dig hos sin bror; då han fick veta att jag var din syster, frågade han om du var gift; du har säkert glömt bort den älskvärda kapten? — ”Det är sannolikt,” svarade Alice. Hon begrep, att då han talade om henne som om en flyktig bekantskap, var det för att undvika att blifva presenterad.

Man steg alltid senare upp i hyddan än på Herrgården, och följande morgonen var det så mycket senare, att Alice och Mana knapt börjat frukostera, då Carl steg in och yttrade sin fägnad öfver att se dem vara uppe, då han i förbigående kom för att hämta sina hundar. Mina systrar och kapten Wentworth göra mig sällskap; de vilja underrätta sig om min sons helsa. Vår vän frågar om Maria tillåter honom göra sin uppvaktning. Du tager emot dem, min bästa vän, sade han glädtigt, medan jag föranstaltar, att kopplet följer med oss. Maria smickrades oändligen af kaptens uppmärksamhet, och emottog honom med nöje; tusende olika känslor