— 135 —
NIONDE KAPITLET.
Kapten Wentworth var på Kellinch-Hall så, som han skulle varit hemma hos sig sjelf, och detta vackra ställe hade nog bordt påminna honom den tid då han var kär i Alice. Hans första afsigt var, att endast tillbringa några dagar der, och sedermera begifva sig till Stropshire, der hans bror var gift; men den vänskap Amiralen och Sophie visade honom och än mer den dragningskraft som sällskapskretsen i Upercross väckte, gjorde att han afstod från sin ämnade bortresa; han fann der så mycken välvilja, så mycket smicker, ett emottagningssätt, så frestande, så hjertligt, att han förtjustes deraf: de begge gamla voro så goda, så gästfria, de unga så behagliga, att han beslöt blifva qvar, och att ännu endast på beskrifning tro på alla de behag, som skulle utmärka hans svägerska, mistriss Eduard Wentworth.
Det dröjde ej innan han hvarje morgon kom till Upercross, och förebar som anledning, att hans syster och svåger reste beständigt omkring, så förtjuste voro de öfver Kellinch-Hall och dess underlydande, deras ängar, deras hjordar, deras ladugård, promenerande från det ena stället till det andra, eller ock åkande på tu man hand i en vacker phaeton, som de nyss hade köpt, och som Herr Croft sjelf körde.
