— 143 —
så tänkte Alice för grannlaga, för att icke ogilla en så hastig förändring, och var för känslig att icke lida med Georg. Men om Henriette hade bedragit sig sjelf på naturen af sina känslor, om hon älskade Kapten, så borde hon ju förr dess hellre bryta med sin kusin.
Den gode Georg var verkligen både förtretad och förtviflad öfver den kallsinnighet hans kusin visade honom, och öfver hennes förekommande artighet för Kapten; han var så förbittrad på den senare, att, om hans stånd icke förbjudit honom duellera, så hade han utan tvifvel utmanat honom; men betagen denna utväg, och urstånd att vara ett vittne till sin Henriettes lättsinnighet, beslöt han att blifva qvar i Winthrop och att icke mer resa till Upercross, der hans lycklige medtäflares behag och älskvärdhet ökade hans qval. Den korta frånvaron af fjorton dagar, som hade gjort honom så olycklig, hade för ändamål att komma Henriette närmare derigenom, att han skulle få flytta till pastoratet Upercross. Rector Schirley, som i fyrtio år med ett outtrötteligt nit förestått nämda lägenhet, utan att uppdraga åt en annan förrättandet af någon utaf sina skyldigheter, började att blifva gammal och sjuklig; man ville förmå honom att taga Georg Hayter, hvilken man allmänt högaktade, till medhjelpare.
