— 151 —
emot sin vilja kan förorsaka; jag skulle leda hans val, som ännu är oafgjordt, på den som kan gifva honom sitt hjerta, utan att såra den stackars Georg.” Ack! Alices hjerta led också, och kanske hade hon icke haft styrka att verkställa detta uppsåt, som skulle beröfva henne alla förhoppningar till sällhet. Efter något bemödande, tycktes Georg Hayter lemna fritt fält åt sin medtäflare; han kom icke till Upercross på tre dagar; han hade äfven den styrkan att icke begagna sin morbrors bestämda bjudning, att spisa middag der: han föregaf affärer. Herr Musgrove och hans hustru trodde det, och sade att han tager lifvet af sig med sitt beständiga läsande; Maria hoppades, att Henriette hade gifvit honom ett bestämdt afslag, Carl sade skrattande: endast små tvister emellan de älskande! de försona sig nog. Alice beundrade hans mod; hon önskade kunna likna honom.
TIONDE KAPITLET.
En morgon, då Carl Musgrove och Kapten Wentworth voro på jagt och de tvenne systrarna i Hyddan arbetade i sin enslighet, kommo fröknarna Musgrove och klappade på salongsfönstret; det var en skön Novemberdag, och, som de sade, ämnade de göra en lång promenad; i förbigående kommo de för
