— 189 —
hållet öfvergifva sitt pastorat i Upercross? Vår gamle pastor skulle i sanning icke kunna göra något bättre för sig och sin hustru: hon har slägtingar här; Wentworth skulle rekommendera dem hos sina vänner; och de skulle åtminstone hafva någon glädje på sina gamla dagar, Är det icke bedröfligt att se huru så förträfflige menniskor ej första att göra något för deras välstånd och helsa, och äro envise att tillbringa sina sista lefnadsdagar i en by, der de ej se andra menniskor än vår familj? Deras vänner borde sammansätta sig för att öfvertyga doktorn, att hvilans tid är kommen för honom, och att han borde öfverlemna sitt pastorat åt någon, som i ålder och förmåga bättre vore i stånd att sköta det. Han skulle få afsked i anseende till sin ålder och sin karakter. Det enda jag fruktar, är, att ingen kan förmå honom att ej tjena sina sockenboar, han är så noga, så samvetsgrann! utan tvifvel till öfverdrift: det är också en samvetssak att uppoffra sin helsa för att bekläda en post, som kunde så väl ersättas! och dessutom, om han flyttade till Lyme, endast fyra mil ifrån Upercross, skulle han vara nära nog, för att få veta, om hans sockenboer hafva någon anledning att beklaga sig, och ganska säkert skola de icke få det.”
Aldrig hade Henriette varit så vältalig. Det var ganska lätt att gissa anledningen till denna ömma
