— 14 —
Hennes far förtrodde henne att hans inkomster ej mera ville räcka till; han hade stora skulder, och visste icke hvar han skulle taga penningar. Hvarje dag fick han, antingen dryga köpmans-räkningar eller klagovisor från sin agent, Herr Shepherd, till hvilken han visade dem; sjelfva läsningen af adelns historia, till hvilken han flydde i sin bedröfvelse, förmådde icke skingra hans missnöje, och då han steg upp sedan han hade läst detta Sir Walter Elliot, Herre till Kellinch-Hall, baronet m. m. nedsänkte han sitt hufvud, suckade och eftersinnade att han intet längre hade råd att lefva enligt sitt stånd.
Kellinch-Hall var ett vackert ställe och en god egendom, men svarade icke emot den kostnad som ägaren måste vidkännas. Så länge lady Elliot lefde hade hon genom sin skicklighet, sin ordentlighet, och sin hushållning i ofta förekommande små saker, der slöseri icke har något inflytande hvarken på sällheten eller ståten, verkat att inkomsterna alltid svarade emot utgifterna; men sedan hon var bortgången, öfversteg hushållets underhåll de årliga räntorna. När Herr Shepherd föreställde sir Walter detta, försäkrade han att det vore omöjligt att göra den ringaste inskränkning, att han ej öfverskred något som tillhörde sir Walter Elliots stånd; under tiden ökades skulderna, köpmännen skreko, hotade, och det gick så långt att han icke var i stånd att kunna dölja
