— 16 —
och att man framförallt borde med sorgfällighet dölja det, och göra sådana indragningar som icke stötte ögat; men deruti låg just det omöjliga. Barmhärtighetsverken, presenten till Alice, till och med försakelsen af en ny möblering, skulle icke förslå till att upphjelpa sir Walters affärer, och han ansåg sig sjelf tvungen att uttänka verksammare medel. Elisabeth kunde icke hitta på några andra; men deremot beklagade hon sig fasligt, när det blef fråga om att rubba något i hennes välstånd och bekvämlighet: ett läckert bord, prakten, toilettens — och husets prydnader, vagnen, spannet, detta ansåg hon, liksom hennes far, för saker af högsta vigt; ingendera af dem var i stånd att göra en uppoffring, som blottställde deras anseende, eller minskade deras njutningar. Sir Walter kunde icke sälja Kellinch-Hall, efter som det var testamenterat till de manliga arfvingarne af familjen. En liten del af egendomen tillhörde väl honom allena; men det han kunde disponera, hade han redan för längre tid tillbaka uppgifvit som hypothek till sina kreditorer, och om han äfven kunnat sälja det med förmån, hade han icke velat det; han trodde sig derigenom vanhedra sitt namn, och tyckte att Kellinch-Hall borde förblifva ograveradt, så, som han hade emottagit det.
