— 17 —
Slutligen beslöt han att rådgöra med sin vän och agent Herr Shepherd och lady Russel; han hoppades att dessa begge förslagsamma hufvuden skulle uppfinna någon utväg, för att hjelpa honom ur sitt trångmål, och som i intet afseende sårade hans egen — och hans dotter Elisabeths smak, eller deras högmod; de blefvo således bjudne till Kellinch-Hall i och för en ganska vigtig affaire.
ANDRA KAPITLET.
Herr Shepherd var en skicklig advokat, försigtig och smickrande. Huru än hans afsigter måtte ha varit till sir Walter, så såg han helst, att det som var obehagligt att säga honom, blef framställdt af någon annan; han nekade sig således sjelf att gifva honom det ringaste råd, öfverlemnade följaktligen allt åt lady Russels godtfinnande, hvars förträffliga urskiljning, fullkomliga omdömesförmåga, ljusa förstånd och öfverlägsna snille, helt säkert skulle inse det bästa medel att afhjelpa ögonblickets svårigheter.
Lady Russel var verkligen den, som tog den lifligaste och redbaraste del i denna affär; hon sysselsatte sig alfvarligt dermed, men hon hade mera sundt förstånd än snille; hennes omdömesförmåga, som advokaten Shepherd så mycket hade prisat, var god, men ganska trög, och vid detta tillfälle mötte
