tillgifvenhet, sedan den olyckliga tilldragelsen, betog henne alldeles hoppet om återförening.
Hon hade icke varit vid Kellinch-Hall sedan i September, då hon lemnade det med lady Russel; som det ej var nödvändigt, och hon befarade en sinnesrörelse, hade hon undvikit alla tillfällen att resa dit. Hennes hjerta klappade våldsamt då hon återsåg dessa kära ställen, ehuru hon ännu endast hade utsigten till sin väns präktiga och moderna hus, som låg temligen långt ifrån slottet: det var ett nöje för henne att vara återkommen i sin vackra kammare, i hvilken lady Russel med mycken glädje å nyo installerade henne.
Den var emellertid blandad med någon oro; man hade berättat lady Russel att kapten Wentworth var återkommen, hon visste att han ofta besökte begge husen i Upercross, och tviflade icke att hennes Alice var föremålet för hans uppvaktningar; hon talade ej om honom, men betraktade sin unga vän med mer uppmärksamhet; hon fann henne vackrare; hennes kinder hade blifvit fylligare, hennes hy lifligare: var det hennes älskares återkomst som åstadkommit denna lyckliga förändring? Hon sade henne en artighet deröfver. Alice smålog, försäkrade att hennes helsa var bättre, och, i samband med lady Russels
