yttrande om hennes kusin Elliots tysta beundran, tänkte hon, i det hon qväfde en suck, att denna åter uppblomstrande ungdom och skönhet icke hade återväckt kärleken i Wentworths hjerta. Han hade ännu ej blifvit nämnd. Lady Russel ledde talet på Bath, på sir Walter, på fru Clay, med ett ord på allt det som lifligt sysselsatte Alice, då hon lemnade Kellinch-Hall, och som numera innehade andra rummet af det som intresserade henne; hon hade helt och hållet förlorat minnet af Bath, och sin far, och sin syster; alla hennes tankar voro i Upercross; och då lady Russel med värma talade om sina förhoppningar, sin fruktan i afseende på sir Walters bostad i den vackraste delen af Bath, den aktning man visade honom, och hennes sorg öfver att fru Clay var hos honom, så hade det varit skam för Alice, om hennes vän kunnat läsa i hennes hjerta huru mycket hon tänkte på Lyme, på Lovisa Musgroves sjukdom, förbättring och återkomst till Upercross, huru Harvills lilla boning och det som kapten Bentick läste, intresserade henne mycket mer, än hennes fars våning vid Camber-House, och hennes systers förtrolighet med Fru Clay. Hon var nödsakad att göra våld på sig, för att synas deltaga i lady Russels omsorger; men hon föredrog likväl detta samtal framför det som naturligtvis följde. Man hade väl bordt underrätta
