— 18 —
henne den stora svårigheten att kunna förlika sina grundsattser med sina fördomar. Å ena sidan hjelpte hennes stränga rätts-begrepp och hederskänslan henne att finna den trängande nödvändigheten af en uppoffring för att kunna tillfredsställa sir Walters talrika kreditorer; men i och med detsamma led hon på hans vägnar af denna nödvändighet och beslöt, att så mycket möjligt vore, frälsa honom ifrån alla plågsamma intryck. Familjen Elliots kredit och rykte låg henne också mycket om hjertat: hon tänkte i detta afseende ganska aristokratiskt, och kunde icke fördraga tanken på något, som skulle nedsätta dem. Hon hade mycken välvilja, var medlidsam, känslofull för sina vänner, ordentlig i sitt uppförande, noga i allt som angick anständighet; allt hos henne utvisade ett väl uppfostradt fruntimmer. Hon hade en god ton, ett temligen odladt förstånd, försiktighet och kraft; men en sådan aktning för rang och adelskap, att det gjorde henne blind för deras fel som hade dessa förmåner; och sir Walter, adelsman, hennes granne och vän, som hade varit hennes förtroligaste väns man, som var hennes älskade Alices, den sköna Elisabeths och fru Musgroves far, höll ett godt bord, var den förnämsta i grefskapet, syntes henne med alla dessa egenskaper, en ganska vördnadsvärd person, hvilken hon beklagade skulle vara tvungen att nedstiga från sin
