Tre eller fyra dagar förflöto lugnt utan vidare förändring än en eller annan skrifvelse från Lyme, som kom till miss Elliot utan att hon visste från hvilken, och som gaf henne gladare underrättelser om Lovisa. Då lady Russel hade hvilat sig, tog den artighet och den verldsbelefvenhet, som hon ansåg sig äga framför andra, ut sin rätt, och visade henne att hon icke längre kunde uppskjuta med sin visit hos Crofts.
”Jag måste nödvändigt dit, sade hon en morgon: Alice, har ni styrka att göra mig sällskap, att återse detta ställe? Det blir ett hårdt prof för oss begge:”
Alice biföll genast och kände verkligen hvad hon sade lady Russel: ”Ni kommer säkert att lida mer än jag; jag har lättare tagit mitt parti i anseende till denna förändring, och jag har helt och hållet vant mig dervid under det jag bodde i grannskapet.” Hon hade kunnat tillägga: Och genom den goda tanke jag hade om dem som ersatte min fars ställe vid Kellinch-Hall. Socknen hade ett förträffligt exempel på ett väl ordnadt hushåll, de fattige rönte den verksammaste barmhertighet och välvilja. Hon måste erkänna att Kellinch-Hall hade vunnit genom ombyte af husbonde. Denna öfvertygelse hade också sin plågsamma sida som hon lifligt kände; men det
