återvände samma afton till Lyme, utan att nämna det han ämnade tomma tillbaka förr än familjen Musgrove. Han hade med ett särdeles intresse frågat efter miss Alice Elliot, hoppades att hennes helsa icke lidit af det besvär hon haft, och fru Croft berättade huru han prisat hennes sinnesrådighet, hennes mod och hennes medlidande. Det var ett ljuft ögonblick för den känsliga Alice, att höra huru Wentworth haft detta hjertliga yttrande och att det meddelades henne af hans syster.
I afseende på sjelfva tilldragelsen, bedömdes den lika af de begge fruntimren, som en naturlig följd af mycken obetänksamhet och oförsiktighet, och hvilken kunde blifva ganska farlig. Om den unga personens lif kunde frälsas, hvilket ännu var oafgjordt, så kunde hennes förstånd i alla fall komma att lida betydligt. Lady Russel omtalade många, som genom stötar å hufvudet blifvit mycket olyckliga; hon kunde blifva galen eller svagsint, och det vore då bättre för henne att få dö.
”Jag hoppas väl att ingen af dessa olyckshändelser inträffa, svarade fru Croft lifligt; min stackars bror skulle då vara alltför mycket att beklaga.”
Och han fick då hvad han hade förtjent, svarade amiralen skrattande; ett löjligt sätt att
