— 19 —
höjd och att förändra ett lefnadssätt som öfverensstämde med hans börd. Emellertid måste det så ske, det var oundvikligt; men huru, och hvad skulle han försaka? Lady Russel bråkade sitt hufvud med att uttänka några indragningar, någon hushållsplan som intet alltförmycket bedröfvade sir Walter och hans älskade Elisabeth: hon gjorde de noggrannaste uträkningar, men ingen ting ville förslå för det dubbla ändamålet, att betala skulderna och ändock icke göra för känbara inskränkningar; slutligen gjorde hon det som ingen förut hade gjordt, hon rådfrågade Alice, hvilken af sin far och syster ansågs som hon ej hade något intresse i detta stora beslut. Lady Russel som mer värderade hennes tankesätt, begärde hennes råd, hvilket bestämde hennes eget till förmån för redligheten mot skrytet. Alices beslut var ovilkorligt och oföränderligt; hon tillstyrkte de strängaste mått och steg, den fullkomligaste förändring, den skyndsammaste inbetalning af alla skulder; hon tillät inga andra njutningar än dem som öfverensstämde med rättvisa och billighet. Hon uttryckte sig med så mycken kraft och vältalighet, att lady Russel fann sig öfvertygad; men det var icke lika så lätt med sir Walter. ”Jag skall använda allt mitt inflytande,” sade hon till sin unga vän (under det att hon tillade nya indragningar på sin uppsats,
