”Kanske, då han talar med dig, sade Carl; men jag vet att han sysselsätter sig rätt mycket med henne. Han har läst en mängd böcker, som du Alice rekommenderat honom, och han längtar med otålighet att få tala med dig derom. Jag mins icke hvad det var, som han flere gånger citerade, men det var ganska vackert. Jag har hört honom säga till Henriette: ”Det är ett förträffligt arbete; jag tackar miss Elliot rätt mycket för det hon gaf mig anvisning på det; hon har mycken smak, ett så utsökt och upplyst omdöme, så sällsynt hos ett fruntimmer, som kan äga andra anspråk! Hon förenar allt, blygsamhet, mildhet, behag, förstånd skönhet.” Se detta, Maria har jag sjelf hört. Han var outtröttelig i sitt loftal öfver miss Elliot.” Då rodnade Alice litet, och mötte lady Russels blickar, som voro fästade på henne.
”Jag måste se den der herr Bentick innan jag yttrar mig,” sade lady Russel leende.
”Jag lofvar er att snart få se honom, sade Carl; ehuru han ej ville följa med oss för att uppvakta er, så slår jag vad att han söker efter något tillfälle, då han ofördröligen får träffa Alice, antingen vid Upercross eller hos amiral Crofts. Han har frågat mig om kyrkan i Kellinch-Hall förtjenade att beses, om belägenheterna hos oss äro romantiska. Han har
