Vi tänka då ganska olika, Maria, sade Alice, jag tror tvärtom, att han skall fullkomligt vara i lady Russels tycke; han har förstånd, kunskaper, är hvarken affekterad eller pedant; han talar litet; men det han säger är alltid rätt; och jag har ej sett något i hans uppförande som utmärker en dålig uppfostran, tvärtom.
Så tycker också jag, sade Carl; han är just af det slags folk som lady Russel mest värderar. Han är icke en sådan der vildhjerna som Wentworth och jag, som ej tänka på annat än göra visiter; gif honom en bok och han skall läsa hela dagen.
”Ack! ja, det är rätt bra, svarade Maria; han ligger med näsan öfver boken, så att han icke hör hvad man säger honom, han tager icke upp eder sax eller edra handskar om de falla ner, han har aldrig ett artigt ord att säga eder. Huru kan man tro att lady Russel skulle tycka om en sådan karl? hon som sjelf alltid är så artig, och som talar så väl!”
Lady Russel smålog. ”Ni vill vinna eder domare, Maria, sade hon. Jag är verkligen nyfiken att få se en person, om hvilken tankarna äro så delade: jag önskar rätt mycket, att man ville förmå honom att helsa på mig; när jag får se honom, lofvar jag att säga huru jag tycker om honom; till dess, tala icke mer derom; jag vill icke att någon skall inverka på mig.
