någon liten lindring, i det hon lugnade hans inbillning genom god lektyr. Lady Russel väntade med otålighet att sjelf kunna dömma om det vore ett passande parti för hennes gunstling. Aldrig hörde hon ringklockan utan att tro det man kom att anmäla honom. Aldrig återkom Alice från sina ensliga promenader i sin fars park eller från byn, då hon gick med några allmosor, utan att tro det hon skulle träffa honom. Men han syntes icke, och efter en veckas väntan, bestämde lady Russel att Maria hade rätt, kapten Bentick var en illa uppfostrad karl och helt och hållet ovärdig det intresse hon började känna för honom. De gamla Musgroves kommo tillbaka för att emottaga sina lyckliga barn, som nu voro ledige från skolan; de togo äfven med sig alla Harvills barn, för att öka sorlet vid Upercross och aflägsna det från Lyme. Lovisa kunde ännu icke lemna sitt rum, och Henriette var qvar hos henne. Lady Russel och Alice besökte fru Musgrove. Alice fann nu en fullkomlig kontrast emot den enslighet som rådde, då hon lemnade salongen i Upercross; den var till och med bullersammare, muntrare än då hon bedröfvad spelade kontradansar på pianot, så att fröknarna Musgrove, mamsellerna Hayter, samt Wentworth, Georg och Carl med hela det glada sällskapet skulle få dansa; och nu uppfylldes den af en yngre och hjertligt gladare flock. Mamma Musgrove,
