omringad af Harvills fem flickor eller gossar, hade mycken möda att försvara dem emot våld och knuffar af de två små gossarne från hyddan, ditbjudne för att roa dem, och hvars seder visade moster Alices frånvaro. Vid ena sidan omkring ett bord satt Musgroves yngsta och Harvills äldsta barn och roade sig att klippa lustiga figurer af förgyllt papper, allesammans skrattande och pratande. På andra sidan var ett stord bord, dignande under tyngden af kakor och allehanda slags kött, omkring hvilket satt ett halft dussin unga gossar om tio, tolf år, hälften af dem tillhörde Musgroves, andra hälften Harvills, hoppande, skrikande, kämpande med hvarandra hvilkendera som fortast skulle tömma faten och göra det mesta väsende. En stenkolsbrasa sprakade på hällen i den stora spiseln, och ökade det allmänna bullret.
Carl och Maria voro också der, den första retade upp barnen, den senare bannades med en skarp röst. Herr Musgrove gjorde leshonneurs för lady Russel i salongen och talade med henne som hade han varit i sina skogar och med svårighet kunnat höras. Det var en skön familjetafla af en Engelsk familj under julhögtiden i England.
Lady Russel, med handen på pannan, gjorde ett tecken åt Alice att hennes hufvud höll på att spricka;
