tänker helt olika, herr Elliot, sade hon, om ordet godt sällskap: för mig betyder det en förening emellan personer, som hafva ett ljust omdöme, nog förstånd för att underhålla ett behagligt samtal, värdighet utan högmod, och vänlighet utan låghet. — Ni irrar er, älskvärda kusin; det kallas icke godt sällskap, det kallas det bästa: hvad man förstår med godt sällskap, det angår folk af börd, en viss uppfostran, en god ton och ett godt hus; det fordras till och med icke en vårdad uppfostran; det är nog att hafva vanligt förstånd, och man tager sig väl fram i umgängeslifvet; men börden och ett godt sätt att vara, är det väsendtliga: så mycket bättre om man dertill förenar de egenskaper ni nämt; men voro de uteslutande nödvändiga för ett godt sällskap, medgif då, att ett sådant vore ganska sällsynt.”
Alice smålog ännu med ett tecken af förakt. ”Min kusin Alice är icke nöjd, sade han i det han närmade sig till henne, hon runkar på sitt vackra hufvud; visserligen har hon rättighet att vara kinkigare än något annat fruntimmer; men hvartill tjenar det? Att förgås af ledsnad i ensligheten, om ni ej vill se andra än dem som likna er; är det ej klokare att hålla till godo en lady Dalrympels och hennes dotters mindre dyrbara sällskap och att njuta alla fördelarne af sådana förhållanden? Ni kan vara säker
