och vana lefde i stora verlden, under det ni mera älskade ett stillare lefnadssätt, men i Bath, der man ej han lefva okänd, bör sir Walter och hans familj umgås med de mest ansedda, och man bör finna sig smickrad att vara uppsökt utaf dem.
Hvad mig beträffar, sade Alice, så är jag för stolt, för att smickras af en förbindelse, som endast grundar sig på det ställe man bebor.
”Jag tycker om er ädla stolthet, min kusin, sade herr Elliot; men nu är ni i Bath, grefvinnan Dalrympel är der äfven, och J kunnen icke förblifva fremlingar för hvarandra. Också jag är stolt öfver mitt namn, öfver min familj, öfver den lilla förtjenst jag beflitar mig att äga; vårt högmod, jag är öfvertygad derom, har samma mål, ehuru vi i vissa fall tänka olika. Det är en sak till exempel, sade han, och talade tystare ehuru de voro allena i rummet, som jag vågar tro vi äro ense uti, det är, att hvarje utvidgning af eder fars umgänge, ibland hans likar eller dem, som äro högre än han, kan vara ganska nyttig, om det vänder hans tankar ifrån allt som är under hans värdighet; ni måste förstå mig.” Och han fästade sina blickar på det ställe som fru Clay vanligtvis innehade.
