Sida:Familjen Elliot.djvu/316

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 94 —

afsigter eller sina känslor. Med ömhet och uppriktighet gaf Bentick sina tillkänna, och afvisades icke. Alice hade den öfvertygelsen, att de skulle blifva lyckliga; hon skulle göra Bentick gladare, och han skulle göra Lovisa känslofullare; redan förtjust i sjömannen, skulle hon snart bli det i Scott och lord Byron, om hon ej redan vore det genom allt hvad hennes älskare hade läst för henne under hennes sjukdom. Den tanken, att Lovisa Musgrove blifvit studerad och sentimental, var ganska rolig. Alice öfvertygades deraf, att man aldrig bör misströsta om något, och att ett fall kan åstadkomma stora förändringar i karakteren, i tycket och i ödet. Slutsatsen af hennes anmärkningar blef, att, om den qvinnan, som tycktes känna hela Wentworths förtjenst, kunde så lätt föredraga för honom en annan karl, borde hon icke länge vara saknad. Ack! det var icke saknad, som var orsaken, att Alices hjerta emot hennes vilja klappade, och som rodnade hennes kinder, då hon tänkte på, att Fredrik ännu vore fri! Hon blygdes nästan att känna något, som liknade en oförståndig glädje; ty Lovisas giftermål återväckte icke hos Wentworth den kärlek han hade haft för henne, förskönade henne icke i hans ögon, allt tycktes vara lika förbi för henne. Hon längtade med otålighet att få se Crofts; men när detta inträffade, så var det klart, att de icke kände händelsen. De första