Sida:Familjen Elliot.djvu/354

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 132 —

Alice mycket väl förstod Italienskan, och han alls icke, bad han henne att under mellantiderna öfversätta orden till de arier, som virtuoserne sjöngo; hon gjorde det med sin vanliga artighet.

Se der ordens mening, sade hon, eller rättare sagt, ämnet till sångstycket; ty det är ringa mening i de Italienska visorna, och det är endast musiken som ger dem behag; men detta är just författarens mening, sådan jag kan lemna er den; ty jag gör ej anspråk på att fullkomligt förstå den Italienska poësien, jag är ännu endast ett skolbarn.

”Ja, svarade Herr Elliot ironiskt, ja, jag ser att ni ej känner den, ni kan endast sätta öfver vid första påseendet, och bringa hvarje Italiensk vers på Engelsk vers noggrannare, prydligare än originalet. Ni behöfver icke, min älskvärda kusin, berömma er af eder okunnighet; se der det största beviset.”

Ni dömer mig alltför gynsamt, Herr Elliot, och ni skulle ändra tänkesätt, om ni förstod Italienskan bättre än er kusin; min skicklighet skulle då inskränka sig till ganska litet; men lyckligtvis för mig, känner ni ej detta språk.

”Jag känner åtminstone edra fullkomligheter, bästa kusin, sade han med värma: jag skulle hafva