men huru skulle det gå till? Hon var omringad. Hvad hade hon icke velat gifva ut om hon haft herr Elliots plats, och att hennes kusin varit långt derifrån! Hon hörde ej mera hvad han sade henne; hon talade icke till honom, och hans loftal och hennes nyfikenhet voro nu vida skilde från hennes tankar; en enda blick af Wentworth hade varit henne mer än allt hvad hans bror sagt herr Elliot.
Concerten blef för några ögonblick afbruten. Det blef mycken rörelse i salen; man gick ut, man kom in. Alice hoppades att Wentworth kunde närma sig till henne; men herr Elliot var fastsmidd vid sin plats, och hvarken hennes syster eller fru Clay fann tillfälle att derangera honom. Ändtligen hörde hon lady Dalrympel föreslå, att man skulle dricka thé i den andra salen, och hennes syster ropade herr Elliot för att ledsaga dem dit. Alice hade gerna sett sig befriad derifrån, och få sitta qvar på sitt ställe; men huru och under hvilken förevändning skilja sig ifrån sällskapet? Lyckligtvis hade lady Russel samma infall, och det var helt naturligt att hennes vän, Alice, stannade qvar hos henne, med full föresats, att om Wentworth kom till deras bänk, börja ett samtal liksom lady Russel ej vore der. Det är icke mer den unga nittonåriga flickan, fruktande och ödmjuk, som icke vågade trottsa sin väns orättvisa fördomar, och för deras skull uppoffra sin sällhet. Alice
