hade alltför länge lidit af sin svaghet och sin lydnad, för att nu äga mod och ståndaktighet, om den lycka, som hon stötte ifrån sig, ännu en gång skulle erbjudas henne. Miss Elliot var öfvertygad om, att hon skulle finna samma motstånd hos lady Russel, i afseende på sin förening med Wentworth. Hon låtsade vara okunnig om hans vistande i Bath, ehuru hon hade sett honom der. Alice, missnöjd med denna falskhet, hade beslutat, att om Wentworth närmade sig henne, skulle hon presentera honom för lady Russel som en gammal vän, den hon gladde sig åt att återse. Ack! hon fick ej tillfälle dertill; Wentworth syntes icke, två till tre gånger tyckte Alice sig se honom på långt håll, men han kom ej närmare. Concerten skulle nu fortsättas, och hennes väntan var förgäfves; hennes slägtingars frånvoro, platsen bredvid henne ledig, hennes modiga beslut, allt hade varit fruktlöst, och med hvarje ögonblick försvann hennes förhoppningar. Hennes eget hjerta hade bedragit henne; och då Wentworth gick henne till mötes i den åttkantiga salen, gaf han endast vika för den vanliga höfligheten hos en väl uppfostrad karl; hon hade först tilltalat honom, han kunde ej annat än svara henne: men hans omdöme öfver Lovisa, hans tanka om Bentick! det var kanske i harmen som han så talade; nedsätta den qvinnan, som öfvergaf honom; tadla den, som röfvade henne ifrån
