honom! Hans rörelse, hans afbrutna ord! allt, som hade återlifvat hennes förhoppningar, kullkastar dem nu; hon förstår icke huru hon kunde misstaga sig, och återfaller i en ännu starkare modfäldhet efter den korta villfarelse, uti hvilken hon varit om sällheten.
Preludierna hördes; salen uppfylldes å nyo; de lediga bänkarne återfordrades, och en annan timma af glädje eller oro skulle försvinna; musiken skulle förtjusa tre eller fyra kännare, fördrifva tiden för de flesta åhörarne, göra de öfrige ledsna eller trötta, och blifva för Alice ett sekel af bekymmer och smärta. Hon kunde ej lemna detta rum utan att än en gång hafva talat vid kapten Wentworth, eller vexlat en vänlig blick med honom; ännu kan hon åtminstone återvinna hans vänskap. Ack! hvad detta ord föreföll henne kraftlöst, efter det som hon hade hoppats.
Då de gingo in i salen, skedde flera ombyten af platser, och resultatet deraf blef gynnande för henne. Öfverste Wallis ville ej sätta sig, och herr Elliot bjöds af miss Elisabeth och fru Clay, på ett sätt att han ej kunde neka, att sätta sig emellan dem. Det gjordes ännu några byten på den bänken Alice satt, och med liten fintlighet afstod hon sin plats, som var midt uti, till ett fruntimmer, och befann
