till sir Walter, och det kunde ej vara någon annan än min älskvärda Alice; och jag höll det för ganska troligt, att han belönades med genkärlek. Ni kan vara öfvertygad om, att alla edra bekanta hafva på samma sätt afgjordt det för er; men jag som ser ingen, jag har endast för två dagar sedan hört talas derom.”
Och hvem har omtalat det för er?
”Ni såg säkert den menniskan, som öppnade dörren för er i går då ni kom hit?”
Var det icke er värdinna? jag hade brådtom att få se er, och fästade ingen uppmärksamhet vid henne. — ”Det var mistriss Speeds syster, min ödmjuka vän; jag har redan förut talat med er om henne, mistriss Rook; hon har länge haft den största nyfikenhet att få se er, och förtjustes öfver tillfället dertill. Hon lemnade i söndags öfverste Wallis hus, sedan hans husfru var frisk, och der är det som hon fått veta, att ni skulle gifta er med herr Elliot; fru Wallis hade sjelf sagt henne det, och hon hade fått veta det af sin man, herr Elliots förtrogne vän: det tycktes icke vara ett tvifvelaktigt vittnesbörd. Hon kom i måndags, för att tillbringa en timma hos mig, och berättade mig hela historien . . . .” — Hela historien! upprepade Alice skrattande; den kunde väl ej vara lång. Men nu, bästa vän, fastän jag, enligt
