Hoppa till innehållet

Sida:Familjen Elliot.djvu/383

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 161 —

min systers bekantskap? Då kände jag honom icke; men jag hörde ofta sir Walter och Elisabeth tala väl om honom i början, men sedermera illa. Det låg säkert någonting besynnerligt uti hans uppförande emot dem och i omständigheterna vid hans giftermål, som jag icke kan förlika med hans nuvarande behandlingssätt; det är liksom två varelser, hvarandra fullkomligt olika.

”Nej, nej, han är alltid densamme, handlande tvertemot hvad han tänker, och som endast har egennyttiga afsigter: jag vet allt, jag skall säga er allt. Han hade blifvit presenterad för sir Walter och för miss Elisabeth innan jag kände honom, men han har ofta omtalat det för mig; jag visste att han var bjuden till Kellinch-Hall, och att han icke reste dit; det ingick i hans afsigter att icke besvara sin slägtinges artighet. Jag kan tillfredsställa eder nyfikenhet i allt hvad som rörer honom; han förtrodde mig sina planer, sina förslager, sina förhoppningar. Jag kände ej den unga person, som sysselsatte hans tankar; hon var af ett stånd, som på långt när ej svarade emot vårt; men jag såg henne när hon blef fru Elliot och ända till hennes sista lefnadsår; Jag kan således besvara alla frågor ni vill göra mig.”

Ingen, sade Alice; jag har ingen fråga att göra er serskildt angående henne; jag har alltid hört