ishjerta är ej mäktigt deraf; och om han verkligen är kär i er, det jag ännu tviflar på, är det ett underverk, som var er förbehållit; men aldrig har han känt något för miss Elisabeth. Hans hemligaste tankar lågo i öppen dager för mig; och ehuru jag fann mycket att tadla, ehuru det förargade mig att han aldrig tänkte på annat än penningar, och tänkte sig ingen annan grund för sällhet än rikedom, ursäktade jag honom: han hade ännu tvenne mäktiga förespråkare hos mig; han var min mans förtrogne vän, han hette Elliot, som min älskade Alice, som jag med så mycken saknad hade lemnat i Bath; jag tyckte att då jag var er kusins vän, så hade jag icke förlorat er. Jag försäkrar er; att detta namn beslöjade hans fel för mina ögon, och länge hejdade min prevention för honom.”
Alice tryckte sin väns hand med ett utseende af rörelse och förundran. ”Jag läser i edra ögon hvad ni tänker, bästa Alice; ni borde tro er glömd af en person, som aldrig skref er till, och, jag bedyrar, att ni var alltid närvarande för mina tankar: i början fruktade jag att mina bref skulle läsas af lady Russel, som hade bemäktigat sig er; sedermera indrogs jag några år i verldshvirfveln och följde lättsinnigt med strömmen; slutligen inträffade tidpunkten för våra olyckor, om hvilka jag velat underrätta er; men ändtligen har jag funnit er åter, och tro, att
