Jag tviflar icke derpå, sade Alice; ni har ej sagt mig något, som strider emot den tanke jag då hade om herr Elliot; det är endast en bekräftelse på hvad jag dagligen hörde vid Kellinch-Hall; men jag är nyfiken att veta, hvarföre han nu tänker så olika?
”Jag skall säga er det, jag skall förklara er det; men dessförinnan, för min egen tillfredsställelses skull, så var god och gå sjelf in i mitt kabinet, och hemta mig ett litet brokigt skrin, som ni finner på en bokhylla bredvid min säng.”
Alice gjorde som hennes vän önskade; skrinet blef inburit och ställt framför fru Smith, som suckande öppnade det. ”Det innehåller min mans dokumenter, sade hon, i det hon aftorrkade en tår; det är en ganska ringa del af det, som jag haft att läsa och uppbränna sedan jag misste honom. Se här bref, som han innan vårt giftermål, hade fått ifrån serskildta personer, och det är flera från herr Elliot: jag vet icke hvarföre jag gömt dem, som ett bevis af den vänskap, som var emellan honom och min man, och hvad den sistnämde gjorde för honom; nu har jag ett annat skäl att vara glad deröfver, att jag förvarat dem.”
Hon öppnade flere händelsevis, och träffade på ett ifrån herr Elliot, som hon läste högt; det var
