veta huru han äger hennes vänskap, för att så mycket vissare kunna förråda henne. Jag afskyr detta uppförande, men det förvånar mig icke; jag har alltid tänkt att han hade någon hemlig orsak. Jag ville likväl gerna känna hans tankar, i afseende på möjligheten af den händelse han befarar, och veta om han anser faran ökad eller minskad.
”Minskad, som man försäkrat mig, svarade fru Smith: han tror att fru Clay fruktar honom, att hon finner huru han utforskar henne, och att hon ej vågar fortskynda sina anläggningar så, som under hans frånvaro; men som han väl en gång måste aflägsna sig, så inser jag icke huru han kan vara trygg, så länge hon bibehåller sitt inflytande öfver sir Walter och öfver miss Elisabeth; det vore försigtigt att öppna eder systers ögon: det är åtminstone tillåtit.”
Jag har försökt det, sade Alice, och utan framgång.
”Fru Wallis hade en löjlig idé, sade fru Smith skrattande, det var, att i edert äktenskaps-kontrakt med herr Elliot, införa, att eder far skulle förbinda sig att icke gifta sig med fru Clay; den var värdig den lilla fjollan, och min goda Rook förstod allt det orimliga deraf.” — Om man icke kan förhindra det på annat sätt, än att jag skall gifta mig med herr Elliot, sade Alice, så blir fru Clay ganska säkert
