humör; Maria var mycket munter, hvilket klädde henne bättre än hennes vanliga missnöje. Sir Walter gjorde henne en kompliment öfver hennes friska utseende, upprepade hvad han hade sagt Alice, att luften i Upercross förskönade, föryngrade, och han skulle helsa på sin dotter nästa sommar. Maria gjorde honom äfven sin kompliment, och försäkrade att hon aldrig sett honom så till sin fördel som han nu var. Hon tillfridsställde äfven fullkomligt sin äldsta syster, berömde och beundrade hennes sköna våning och smaken i hennes möbler; hon visade tillika sin egen fåfänga, då hon omtalade sin svärfars goda equipage, i hvilket hon hade kommit förut, med fyra vackra hästar: så att alla skulle vara nöjda, beslöt hon slutligen att tala med sin syster Alice om hennes begge små systersöner, men dervid uppehöll hon sig mycket kortare tid än vid herr Musgroves fyra hästar. Elisabeths fysionomi började att förändras; man talade ej mer med henne om hennes salonger, och man prisade equipaget: ack! hon hade ej något sådant mer; under Marias pladdrande, började hon äfven tänka efter, att hon icke kunde undgå att bjuda hela sällskapet från Upercross till middagen, och denna förpligtelse var henne obehaglig. Elisabeth kunde icke förmå sig att göra dem till vittnen af husets indragningar, dessa som i Kellinch-Hall hade blifvit emottagna med ståt. Bordsilfret hade blifvit utbytt emot postlin från Weskwood;
