jag att jag tror motsatsen, att den är lifligare och beständigare hos karlarne än hos qvinnorna; jag tror att det finnes ett förhållande, en likhet emellan den yttre och inre lifskraften, och att vår fysiska natur är starkare än eder; likaledes förhåller det sig med våra känslor, som utan att försvagas bära motgången och olyckan, som vi bära ovädret och stormen.”
”Edra känslor kunna verkligen vara starkare, häftigare, invände Alice, men våra äro ömmare och följaktligen varaktigare. Eken störtas omkull af stormen, och det svaga röret viker sig undan och afbrytes aldrig. Karlarne hafva starkare kroppsbyggnad än qvinnorna, men hafva så lång lefnadstid som de, hvilket riktigt förklarar hvad jag ville säga om arten af deras tillgifvenhet: jag går än längre; det vore alltför hårdt för eder om det förhöll sig annorlunda; i eder verksamhet hafven J nog svårigheteter, försakelser och faror, för att vidmakthålla eder varelse; J ären alltid öfverhopade af arbeten, blottställde för tusende faror; J lemnen edert hus, edert land, edra vänner; hvarken eder tid, eder helsa, eller eder lifstid, tillhörer eder; J voren också alltför olycklige, om med så många mödor och lidanden, J äfven förenade qvinnans känslofullhet, och de bekymmer som den tillskyndar henne.”
”Vi komma aldrig öfverens i denna punkt, sade Harvill; men jag tror att jag känner . . . .” Ett
