velat gifva allt i verlden, för att blott en stund få vara allena, och öfvertyga sig, genom ett förnyadt genomläsande af brefvet, att hennes ögon och hjerta icke hade bedragit henne. Om de hade velat återvända till sina handels-ärender, återföra den goda mamma på sitt ställe, och lemna henne i fred i denna kammare, hade hon snart blifvit bra; men att omringas af dem alla, oroande sig sjelfva, frågande henne, föreslående tusende medel, som ej kunde hjelpa hennes onda, var ett straff som hon ej kunde uthärda. I sin förtviflan sade hon att hon ville återvända hem; och hade knappt yttrat dessa ord förrän hon ångrade sig; hon skulle kanske derigenom förlora tillfället att få se Wentworth, och att med ett ord, en blick svara honom som han hade önskat.
”Ja, visserligen, min bästa, sade fru Musgrove, måste ni gå hem till er, för att hvila er, och erhålla någon hjelp för att kunna visa er i afton; men — ni skall ej gå: ring! Carl skall anskaffa en schäs.”
Det var just det som Alice ej ville; en schäs betog henne äfven den lyckan att råka Wentworth på hennes ensliga vandring; hon var nästan säker, att han för detta ändamål skulle vara der; hon påstod således, att hon ej ville hafva någon schäs och försäkrade att det skulle göra henne godt att gå. Men en annan motgång mötte henne: hennes svåger ville
