älskade henne för att han mycket värderade Wentworths tycke för jagten; Maria, för det att hans glada lynne roade henne, och framför allt derföre att han ej var baronet; hela hennes fruktan var, att de begge systrarna skulle få en titel, då hon endast var fru Carl Musgrove.
Berättelsen om Alices giftermål kom till herr Elliots kunskap i ett ögonblick, då han det minst förmodade, och gjorde honom en dubbel förtret, då han icke förstått förekomma sin förlust af hoppet att gifta sig med Alice, som behagade honom, och att derigenom förvärfva sig den rättigheten att bevaka sin svärfar, och hindra honom ifrån att omgifta sig; men han var ej rådlös; hans kärlek till Alice hindrade honom icke ifrån att i hemlighet göra sig nog älskad af fru Clay, för att vara säker att hon ej skulle gifta sig med sir Walter, som då tänkte alfvarsamt derpå, och trodde sig vara befriad från sina tre döttrar. Enligt hans beräkning skulle kusin Elliot icke dröja att begära Elisabeths hand, hon sjelf var lika öfvertygad derom; för att dölja sin intrig hade hennes falska vän styrkt henne i den tankan. Hon blef först tagen ur sin villfarelse genom herr Elliots afresa, som föregaf affärer, och sedan genom fru Clays, som några dagar derefter lemnade dem, för att, som hon sade, helsa på sin goda far och sina barn, och reste till London att bo i samma hus som herr Elliot och lefva under hans beskydd.
