Hoppa till innehållet

Sida:Familjen Elliot.djvu/57

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

— 51 —

der finna hans namn: emellertid försvagades hennes känslor af tiden och frånvarelsen, och hade kanske alldeles utslocknadt, om några anledningar dertill gifvits genom ombyte af ställe, eller en talrikare sällskapskrets; men undantagande ett kort vistande i Bath, hos lady Russel, straxt efter skiljsmässan, ett vistande som för henne endast stämplades af ledsnad och bedröfvelse, hade hon icke sett någon som hon ens kunde jemföra med Fredrik Wentworth, hvars minne hon alltid bevarade; ingen annan förbindelse (hvilket må hända varit den enda kuren) erbjöds i den trånga krets som omgaf henne. Carl Musgrovo friade likväl till henne, då hon var tjugutvå år; och sir Walter hade ingen ting deremot; men då ännu var minnet af Wentworth i sin fulla styrka, och tillät henne icke att bifalla en annan karls anbud; men hon högaktade den unga Musgroves karakter, och såg med nöje att han efter hennes afslag, fästade sig vid hennes yngsta syster som ej var kall för honom. Hon hade äfven vid detta tillfälle att strida emot lady Russel, som ansåg Herr Musgroves äldste son vara ett parti, som, utan att förena allt hvad hon önskade för sin Alice, likväl i många afseenden anstod henne: näst familjen Elliot, var denna, den mest ansedda i grefskapet; hans far hade sköna egendomar som med tiden skulle tillfalla honom, och den unge mannen sjelf, var en temligen vacker karl.