Hoppa till innehållet

Sida:Familjen Elliot.djvu/72

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

— 66 —

fullkomligt begrepp om det fordna bruket i England. Endast tvenne hus upphöjde sig litet öfver jordbrukarnes kojor: herrgården, som tillhörde Marias svärfar, med sina höga murar, sina stora portar, sina trånga fönster, de gamla träden som omslöto den, allt bar stämpeln af en enslig och dyster forntid; prostgården, som låg inuti en köksträdgård, kringstängd af en grön häck, och hvars murar voro beklädda af en vinstock och ett plommonträd, gaf tillkänna deras enkla seder som bodde inom dem. Men, då blifvande arftagaren till stamgodset skulle gifta sig med miss Elliot, lät stallmästar Musgrove, med afseende på den ädla förbindelsen, och för att beqvämt kunna logera det nygifta paret, bygga en gård helt nära herrgården, och gaf den det anspråkslösa namnet Hyddan[1] vid Upercross; dess långa gångar, dess fönsterbågar på franska sättet, dess enkla, men ändock prydliga och ordentliga arkitektyr, kunde ej förfela att ådraga sig de resandes uppmärksamhet, så väl som det gammalmodiga slottet, som kontrasterade mot det lilla vackra nya huset, och som låg en åttondedels mil derifrån. Alice hade ofta varit boende der; hon kände nejden, deromkring nästan

  1. Cottage, som det heter på original-språket, och som betyder koja, har Svenska öfversättaren icke trott sig böra bibehålla.