— 75 —
god pension i Excester förvärfvat sig alla de fullkomligheter, som tillhöra den moderna uppfostran, och de, liksom tusende andra unga menniskor, hade ingen ting vidare att uträtta, än att försköna fädernehuset, och der tillbringa ett förnöjsamt och gladt lif. Deras klädedrägt kontrasterade i allt med deras moders; deras utseende var behagligt och vackert, deras karakter vänlig och glad, deras maner enkla och naturliga; deras talanger, med undantag af dansen, i allmänhet medelmåttiga; de voro unga älskvärda fruntimmer, som tyckte om hemmet, och hvilka man gerna ville råka. Alice hade alltid ansett dem för de bästa och lyckligaste menniskor hon kände, men, som hon, utan att sjelf ana det, insåg sin öfverlägsenhet, ville hon icke vara i deras ställe, och byta bort sitt ljusa odlade förstånd emot alla deras förmåner; hon endast afundade dem deras enighet och ömsesidiga tillgifvenhet, en sällhet som hon ej ägde med sina begge systrar och hvars njutning ingen kunde känna lifligare än hon.
Alice och Maria blefvo vänligt emottagna; en half timma förflöt rätt angenämt, och den andra hälften på samma vis. Maria, smickrad och road, glömde sina plågor och sin förargelse, och föreslog sina svägerskor att göra dem sällskap på deras
