Sida:Familjen Elliot.djvu/86

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

— 80 —

godt; utan nit och värma för något, utom för jagten; bortslösade tiden med gyckel, utan att läsa, utan att tänka, och lefde blott för dagen. Han hade liksom sina systrar en glättighet och en bekymmerslöshet, som befriade honom ifrån att blifva rörd öfver hustruns beständiga klagan; han fördrog hennes oförstånd och hennes missnöje med ett tålamod som Alice beundrade ehuru hon någon gång hade det obehaget, att af begge två kallas till skiljesman i deras små tvister, och att misshaga sin syster om hon ej var af hennes mening: men i det hela: kunde man anse dem för ett lyckligt par; man och hustru voro åtminstone alltid ense i den önskan att erhålla mera penningar, och att få någon vacker present af pappa Musgrove; men äfven deruti var Carl förståndigare än Maria, som beklagade sig jemmerligen när denna present uteblef; under det att Carl, som hade större rättighet än hon, fann ganska naturligt att hans far i det fallet gjorde som det bäst passade sig för honom, och icke generade sig för deras skull.

I afseende på barnens uppfostran, var hans theori något bättre äa hans hustrus, och hans handläggning dervid mindre skadlig. Jag skulle rätt väl styra dem, om Maria lemnade mig den befattningen, hörde Alice honom dagligen säga, och hon var öfvertygad derom; men när Maria i sin ordning sade: Carl skämmer så bort barnen, att jag ej mera rår