Sida:Farmor och vår Herre 1934.djvu/137

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
133

att Gawenstein stått vid sin glugg och sett barnbarnen gömma sig i de snöiga buskagen. Vad är det för överraskning?

Om fru Borck lägger upp femtio kronor kontant på disken, så säger jag det inte ändå. Det är en överraskning.

Jaså, sa farmor och satte sig. Ja då ska jag berätta en hemlighet för herr Gawenstein och överraska honom alldeles gratis.

Och hon berättade, att gården var såld. Gawenstein skrek: Det är dumt, fru Borck! Det är en dålig spekulation, en mycket dålig spekulation.

Farmor sa:

Det är ingen spekulation alls. Jag ska säga herr Gawenstein en sak. Jag har lagt ner alla mina besparingar i den här gården, år efter år. Ibland stora och ibland små, ibland på det sättet och ibland på det andra. Men alltsammans har hamnat här. Gården har varit just som en sparbössa för mig. Och nu behöver jag mina slantar, och nu slår jag sönder sparbössan. Det är inte någon spekulation. Men om jag toge herr Gawensteins löften och hypotek och växlar, det vore en spekulation. Och gud vare med honom nu, kära vän. Han har varit en god granne —

Men herr Gawenstein var varken god vän eller trogen granne; han var en figur.

Fru Borck! skrek han. Fru Borck är dum. Det var en fin spekulation. Men fru Borck är inte fin mot mig. Minns fru Borck när hennes sonson stal i min bod? Då var jag fin mot fru Borck och följde henne till polisen och ordnade saken. Det var fint, fru Borck. Men fru Borck är inte fin mot mig!

Farmor sa:

Skrik han, lille karl. Skrika kan han men lura mig kan han inte.

Hon reste sig för att gå: då gick hon rakt mot en spegel. Det är inte så lätt att hitta ut ur en guldsmedsbod med många glasdörrar och glitter och guld och speglar. Och just som hon trodde, hon var vid dörren, mötte hon en stor och